malin

Åtta år är en väldigt lång tid, men ändå så finns du i våra tankar. Dock gör inte tomheten, som du lämnade efter dig, sig påmind lika ofta nu så då. Efter en så lång tid lär man sig leva med att inte kunna se och prata med dig. Det är inte längre en jobbig känsla. Utan det känns helt okej. Det låter kanske hemskt att säga, lite som att vi har glömt dig. Men det har vi inte. Vi har bara lärt oss att ta tillvara på det vi har kvar. Vi har det bra och jag vet att du har det ännu bättre. Jag tror inte på de där med Gud, men ändå så vill jag tro att det är i himlen du är, och att du alltid är med oss.
Du är inte bara den där platsen med en sten som vi åket till för att ge dig blommor. Du är med i våra hjärtan.

Och ikväll ska jag åka till din grav och ge dig dom där blommorna, och då vet jag att du står bland oss och tittar på stenen du med :)

Morfar, du är saknad! <3






<3