blod!
Jag är ju då blodgivare. Vilket är positivit på nästan alla sätt och vis. Dock har ju under den senaste tiden alltid lyckats att precis ha tatuerat mig eller piercat mig. Pinsamt värre.
Nu har jag ju då fått min typ fjärde kallelse i rad som jag måste tacka nej till. Dels för att jag tagit hål i tungan för ett tag sen, och dels för att jag inte riktigt vill. Jag har aldrig någonsin vatt rädd för blod, speciellt inte på mig själv. Tycker dock att det är lite läskigt när andra slår sig men det är nog mest för att det ser ut att göra så ont.
Men iaf, jag är som sagt inte rädd för blod men varje gång jag ska dit är jag ändå nervös. Jag vet att jag klara det bra men när jag sitter där blir jag ändå lite skraj för nålen. Fast det egentligen inte gör så ont. Trotts att jag är lite dålig på att hålla mig från allt med tatueringar och liknande som gör att man inte får lämna på ett visst antal månader så är jag ändå stolt över mig själv varje gång jag går därifrån med ett plåster på armen för att jag har lämnat. Jag tycker att fler borde ge blod. Det kan vara ni själva, eller en som står er nära som behöver det snart. 
"jag skulle gärna ha ditt mod, jag skulle gärna ha din kärlek, med jag vänder här förlåt mig.
och om du saknar mig ibland så kan du släcka alla lampor för jag finns någonstans i mörkret"
-LW
